Det har gått en vecka, och jag mår ganska bra utan mitt älskade socker.

Fast nog hade jag trott att jag skulle må bättre än så här vid det här laget. Förväntningar - det bästa som finns för att skapa besvikelse och frustration...   

Men att jag inte har kommit till den punkt då energinivån är maxad och humöret jämnt som en nyasfalterad motorväg än, visar ju bara på exakt hur illa det var ställt med min stackars kropp. Det tar sin tid att få ordning på allt därinne. Få bort all skit som lagrats under så många år.

För att inte tala om den psykiska biten.

Sockret har ju både tröstat, lindrat och hjälpt till att borttränga. Plötsligt är det känslor både här och där. Gaaaaah!

Det har lugnat sig, det har det. Men jag som avskyr känslor tycker att minsta lilla negativa känning är riktigt jobbig. Och jag tycker inte alls om att hjärnan nu passar på att dra fram sådant som jag länge har tryckt ner i den djupaste källaren. Jag har liksom inget att försvara mig med! Inget socker att döva det med.

Jag får nog bli alkoholist   

Dagens träning blev en trekilometers löprunda i extremt sakta mak. Mina beeeeeeeeen.... aj! De har fortfarande inte återhämtat sig ordentligt från mängden inlinesåkning och sedan två dagars knäböjande i trädgården. Så jag förväntade mig inget annat än en lugn tur. Kompletterade istället med en stund i det fina, nybyggda utegymet. En skön, solig sommarkväll!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dag 2 - all over again :D   Kan ff inte göra armhävningarna på fötterna. Måste använda knäna. Idag var det dock strenght and force upper + ultimate abs, så det var inte lika mycket armhävningar... :-p   Igår var jag på vippen att skada handl...

It´s all in the head. Alla hindren för att få till träningen.   Det var svårt nog när jag var en hemmamamma som hade väldigt många timmar per dag att själv förfoga över. Då var det ändå trösklar att ta sig över. Det gjorde jag ju ibland, men ly...

Varför "plågar" jag mig själv med att förneka mig de goda sakerna i livet, de där som smakar så underbart sött? Varför "plågar" jag mig med att springa kilometer efter kilometer, trots att svetten rinner och benen värker? Varför "tvingar" jag mig...

Nära-döden-upplevelser i Helvetet. Vilken jäkla pärs! Och än är det inte helt över, men dit tänker jag i varje fall inte åka igen. Inte frivilligt.   Jag visste att jag gillar socker och har svårt att vara utan. Jag visste också att det är...

....förra inlägget slutade med ett löfte om att inte ta några pauser igen. Det gick både bra och mindre bra. Det blev ingen styrketräning förra året, alls. Däremot blev det löpning! Från mars till december lyckades jag springa regelbundet och förbä...