It´s all in the head.

Alla hindren för att få till träningen.

Det var svårt nog när jag var en hemmamamma som hade väldigt många timmar per dag att själv förfoga över. Då var det ändå trösklar att ta sig över. Det gjorde jag ju ibland, men lyckades aldrig hålla det länge i sträck. Förrän för två och ett halvt år sedan. Sedan dess har jag varit väldigt fysisk aktiv.

Men så började jag jobba, efter många år med att ta hand om barn hemma. Det är så sjukt roligt att arbeta! Men plötsligt blev jag en "vanlig" människa, utan all egentid att använda som jag vill. Plötsligt hade jag bara begränsad tid till träning. Väldigt begränsad. Man måste ju även hämta barn, laga mat, skjutsa till aktiviteter, handla, lägga barnen, duscha (ok det MÅSTE man inte, men det är bra om man gör det åtminstone ibland :-p :D ) etc etc.

Det där fick jag inte ihop i mitt huvud. Jag försökte hålla igång träningen även när jag börjat jobba, men det tog knappt två veckor så hade jag tappat det mesta. Så mycket annat hände. Jag var också så trött, så trött i huvudet efter all ny information och nya intryck.

Idag var det elva dagar sedan jag överhuvudtaget sprang, och då var det en kortare intervallrunda. Jämför det med årets Stadslopp på strax över en timme i tid (en mil).

Jag har funderat och funderat och tänkt ännu mer men inte kunnat få till det i mitt huvud. NÄR ska jag träna? Inte på morgonen (vilket var första alternativet), jag hinner inte om jag inte går upp vid sex och det går inte. Sover för dåligt på nätterna och kommer få sömnbrist deluxe. Inte på kvällarna - jag är INTE en kvällsmänniska, särskilt inte när det gäller träning. Vi pratar efter klockan sex. Då är det kväll. Så när? Suck.

Dessutom gör inte mitt allt- eller inget-tänk det hela lättare. Antingen tränar jag järnet eller inte alls. Inte bara några gånger i veckan, lite spontant sådär. När jag tränar behöver jag ha mål, en plan, en tanke, mening. Annars känns det helt omotiverat.

Idag, efter att hjärnan nästan har självantänt efter de senaste veckornas funderande på träning vs icke träning (oh ja, jag var helt inne på att välja bort det till förmån för nytt roligt jobb och slippa stressen av att försöka få in träningstid också), slog det mig idag: Jag måste tänka om. Jag MÅSTE. Om valet står mellan morgon och kväll - vad väljer jag? Jag väljer kväll. Alla andra "normala", arbetande människor håller på med sina grejer efter jobbet. Gymet, karateträningen, löprundorna, spinninklassen... jag måste inse att jag hör till den skaran nu.

Och det släppte.

Jag tog en uppvärmningsrunda på 3 km (lugn; 20:47 min), gick sedan rakt på TapouT XT.s crosscore combat i 50 min och avslutade med 15 min stretching. Fy fan vad bra jag mår nu! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dag 2 - all over again :D   Kan ff inte göra armhävningarna på fötterna. Måste använda knäna. Idag var det dock strenght and force upper + ultimate abs, så det var inte lika mycket armhävningar... :-p   Igår var jag på vippen att skada handl...

Det har gått en vecka, och jag mår ganska bra utan mitt älskade socker. Fast nog hade jag trott att jag skulle må bättre än så här vid det här laget. Förväntningar - det bästa som finns för att skapa besvikelse och frustration...      Men att j...

Varför "plågar" jag mig själv med att förneka mig de goda sakerna i livet, de där som smakar så underbart sött? Varför "plågar" jag mig med att springa kilometer efter kilometer, trots att svetten rinner och benen värker? Varför "tvingar" jag mig...

Nära-döden-upplevelser i Helvetet. Vilken jäkla pärs! Och än är det inte helt över, men dit tänker jag i varje fall inte åka igen. Inte frivilligt.   Jag visste att jag gillar socker och har svårt att vara utan. Jag visste också att det är...

....förra inlägget slutade med ett löfte om att inte ta några pauser igen. Det gick både bra och mindre bra. Det blev ingen styrketräning förra året, alls. Däremot blev det löpning! Från mars till december lyckades jag springa regelbundet och förbä...