....förra inlägget slutade med ett löfte om att inte ta några pauser igen.

Det gick både bra och mindre bra. Det blev ingen styrketräning förra året, alls. Däremot blev det löpning! Från mars till december lyckades jag springa regelbundet och förbättra min kondition som bara den. Från att inte kunna springa alls i början, i sträck - mer än några minuter, till att kunna springa en mil! Har koncentrerat mig på löpningen helt enkelt och tyckt att den gett tillräckligt även vad gäller kroppen och ur viktminskningssynpunkt.

Dessutom började jag igen, och  har fortsatt med, slalom- och skridskoåkning.

Men i år vill jag styrketräna!

Det är ju så roligt! Och verkligen min typ av träning. Man räknar, man ser resultat i siffror, man kan ha stenkoll på varje liten förbättring.

Styrketräna kan jag göra oavsett vilken årstid det är, det är ännu en fördel. Jo, man kan springa även på vintern men det är inte alls lika lätt och kräver en del extra utrustning. Sist höll jag på att slå ihjäl mig på blankis...

Så jag har, för första gången sedan 1999, skaffat ett gymkort. Det är så kul att jag blir alldeles lyrisk bara jag tänker på det. Jag älskar gym! Älskar atmosfären, musiken, hela grejen.

Varannan vecka tränar jag på gymet, varannan vecka kör jag styrketräning hemma. Med riktiga vikter den här gången. Tidigare hemmaträning har bestått av enbart kroppsvikt, och någon gång ett par fyllda termosar som vikter.

Såklart ska jag inte släppa löpningen, den är också min kopp te på det sättet att det går att se exakt hur snabbt jag springer, hur långt och varje liten förbättring/försämring (älska Runkeeper :D )

Ooppss I did it again...    i bästa Britneystil.

Kom aldrig igång igen efter sommaren. Men jag behöver inte undra varför; jag var för nöjd helt enkelt. Motivationen som fanns i alla extrakilon försvann när kroppen såg ut på ett sätt som jag var nöjd med. Jag glömde helt bort den egentliga anledning till att röra på mig - att slippa vara trött, orkeslös, berg- och dalbanorna i humör och energi...

Men i slutet på hösten/början av vintern förra året, började det krypa lite lätt i kroppen igen, av träningsabstinens. Fast inte en chans att kunna sätta igång något regelbundet när december närmar sig. Månaden med två barnfödelsedagar, femtioelva andra julrelaterade skol- och dagisaktiviteter, ett par vuxenfödelsedagar och så jul på det.

Jag har i varje fall fortsatt känt mig riktigt nöjd med min kropp, rent utseendemässigt. Däremot har jag känt skillnad i övrigt. Det går snabbt att bli av med den energi träning och sunda matvanor ger. Hela hösten har känts degig, men kroppen har hållt sig. Trodde jag.

Häromdagen fick jag ett riktigt fett wakeup-call....... shit! Återigen har jag inte hängt med i vad som händer. Tur då att jag redan blivit sugen på att träna igen.

Idag är det den 6:e februari. På måndag kör jag äntligen igång igen! Jippi! Den här gången får jag nog ta och lova mig själva att inte ta några pauser, oavsett hur goda skäl jag tycker att jag har....

Frisk - men har fortfarande barn hemma som egentligen skulle vara på dagis. Därför är det ont om morgonpromenader och därför blir det styrketräning idag istället. Ska strax gå ut med mina två termosar för att fylla dem med sand och på så sätt öka vikten. Sedan rulla ut mattan på vardagsrumsgolvet och köra hårt... eller i alla fall så hårt som min kropp orkar efter ganska långt uppehåll från hela träningsprogrammet.

Igår spenderade jag halva dagen i skolan med min förstaklassare. Ingen träning alltså, men att leka jagabarnlekar över hela skolgården, putta gungor och gunga själv - det tror jag funkar som dagens motion :-)))

Precis när jag snörat på mig skorna och skulle ge mig iväg på en promenad - den första på över en vecka eftersom jag varit sjuk - ringde telefonen. Det var bara att snöra av skorna igen; vår bil (som vi lånat ut på morgonen) hade gått sönder och det krävde action som inte var i form av promenad. Den andra vuxna personen här hemma var tvungen att ge sig iväg så fort som möjligt.

Jag fick tänka om. Okej, det blev ingen promenad, men då tog jag trappen istället. Tio minuters step-up med mina hemgjorda termoshantlar i händerna, och efter det tog jag med mig mina två döttrar till studsmattan och hoppade en kvart. Svettigt...

Sedan äntligen frukost!

Studsmatta är en otroligt effektiv träning. Så varför inte hoppa sig i toppform om man ändå har en sådan hemma till sina barn? Det spelar ingen roll hur stor eller liten den är. Hoppa!

...kan bli ganska komiskt.

När jag behöver träna trots att det finns barn hemma, händer det ofta att de tycker att det ser roligt ut och vill vara med. På sina egna sätt. Eller försöker göra som jag, vilket blir rätt kul!

Flera gånger har jag trängts med femåriga dottern som envist skulle använda trappen som step-up med mig, och den är inte jättebred. Men hon kämpade på bra, trots trängseln 

Annat som kan hända, är att tolvåriga sonen går förbi just när jag gör någon snygg övning i stil med "kissande hunden", stannar till, himlar med ögonen och skakar på huvudet... eller att sjuåriga dottern och någon kompis till henne skrattar åt mina försök till att bli vältränad. Man får inte vara för känslig när man tränar med barn i närheten!   

Vi slåss om att använda den där stora "studsbollen" och de kommer på helt egna övningar med den. Eller dansar med den. Eller börja sparka fotboll (sexåriga sonen) med den just när jag tänkte ha den till situps.

Ja, det är ofta en utmaning att få ihop träning med att ha massor av barn hemma. Men det går!

När jag släppte mitt inre tvång att bara träna på bestämda tider och alla övningar på en gång, blev det väldigt mycket lättare att få träningen gjord varje dag.

Jag varvar konditionsträning och styrketräning. Hemma. Att ta mig till ett gym skulle ta för mycket tid. Som jag inte har. Att träna hemma är perfekt; jag kan göra det när som helst, spontant. Det tar inte tid att ta sig till och från en lokal och jag behöver inte tänka på vad jag har på mig eller eventuella öppettider. Jag behöver inte bestämma i förväg när jag ska träna. Jag kan ta tillfällena i akt.

Varannan dag kör jag styrketräning. Med egen kroppsvikt plus några hemmagjorda hantlar av termosar. Just nu är det vatten i dem, så att de väger cirka 800 gram. Om några veckor ska jag byta ut vattnet mot grus eller sand. Det kommer att göra dem tyngre, men hur mycket vet jag inte än. Om jag i framtiden behöver tyngre vikter än jag själv kan tillverka, får jag väl investera i några riktiga. Men man kommer långt på saker som finns hemma!

Jag använder även barnens hoppboll. En sådan där man sitter på, som har ett litet handtag. Som man kan studsa fram på. Fungerar lika bra som en dyr, riktig träningsboll! Och så lånar jag deras vanliga bollar; en fotboll eller en vanlig hård boll (med Monster High-dockor på). Dem använder jag istället för en riktig medicinboll i vissa övningar. Andra övningar kräver en ihopvikt badhandduk. Utöver det har jag en träningsmatta, köksstolar och två trappor i huset. Stolarna använder jag till dips och trapporna till step-upträning.

Voilá!

  Mina fabulösa träningsredskap!

Med dessa tillbehör kör jag igenom alla muskler i kroppen. Magen, rumpan, benen, armarna, midjan, och så till sist stretchar jag igenom alla musklerna.

Första gången jag tränade, bedömde jag hur mycket jag orkar av varje övning. Så skrev jag upp det på ett papper som jag tränar efter. Till exempel: Dips: 5 stycken. En paus på 30 sekunder. Och så fem stycken till. Så såg det ut första veckorna. Nu är jag inne på "träningspapper nummer två". Dips: 8 stycken x 2. Har ökat på varje övning från de första veckorna. Det kommer jag att göra efter varje tvåveckors-period.

Ibland hinner jag inte träna igenom hela kroppen vid samma tillfälle. Så kan det vara med fyra barn i huset.

Men nu struntar jag inte i träningen för den skull. En dag till exempel, tog det åtta timmar att få alla övningar gjorda. Jag gjorde ett par övningar, sedan kom det annat emellan. Senare gjorde jag några övningar till innan det var dags för något annat. Och så vidare, tills hela dagen gått men också alla övningar var gjorda. Det går det med!

En annan dag delade jag upp programmet i två delar, körde ena halvan på förmiddagen och den andra på eftermiddagen.

Huvudsaken är att det blir gjort. Inte när! Dessutom; ju mer "efter träningstid", desto bättre. Kroppen förbränner extra bra timmarna efter träning. Så ju fler pass per dag, desto bättre!

Konditionsträningen: Från början körde jag den hemma, inomhus. Jag satte på bra musik och dansade loss, och såg förmodligen helt galen ut. Det är också en fördel med att hålla sig hemma; ingen ser en!

Det varierade jag med att gå i trapporna, ett eller två trappsteg i intervaller.

Efter min första träningsvecka började jag med promenader. Så fort det finns en möjlighet att promenera innan frukost så gör jag det. För att kunna göra det krävs att barnen är i skolan och på dagis. Det är de tre dagar i veckan (yngsta barnet har 15-timmarsdagis). Då tankar jag upp med ett par stora glas vatten och minst en kopp starkt snabbkaffe - det ökar förbränningen. Sedan går jag. I intervaller. En minut vanlig takt, en minut så raskt jag kan. Förra veckan bytte jag ut rask takt mot att jogga en minut, och gå lugnt i två minuter. Men efter några gånger började mitt ena knä krångla... så nu är jag tillbaka ett tag på den första varianten. Huvudsaken är inte att springa, eftersom promenader är lika effektiva. Det som är huvudsaken är ju att inte gå i samma takt hela tiden. Det mest effektiva sättet att träna på är att köra intervaller i olika takt.

Så ser träningen ut just nu. Det funkar bra hittills!