Igår var jag barnvakt åt min fina systerdotter. När hon sov passade jag på att leta igenom min fotohårddisk efter bilder på mina olika storlekar. Här är resultatet av "skattjakten"...

  Tvåbarnsmamma i Spanien 2005

Julafton 2008 - blev fyrabarnsmamma i februari samma år.

September 2010

Julafton 2011, efter att ha gått upp nästan 20 kg på tre månader.

Mars 2012 hade jag tappat några kilon, utan att göra något särskilt.

Från samma dag i mars 2012, magmåttet var då 106 centimeter.

Också från mars 2012.. Provar ett par jeans som jag köpte efter tredje barnet innan jag gått ner i vikt efter amningen. Då satt de väldigt bra........ (storlek 44)

Anledningen till att jag lägger upp de här fotona är förstås att motivera mig själv att inte lägga av med träning och bättre mat igen.

För det är inte roligt att vara överviktig, om än så "lite". Allt blir jobbigare. Självkänslan blir definitivt lägre, det är väldigt svårt att hålla den på topp samtidigt som man missköter sin kropp! Att göra det är ju en form av självhat.

Just idag har varit en riktigt trög och trött dag. Den första dagen sedan 18:e mars som jag känt för att bara strunta i det och återgå till gamla, bekväma vanor. Som det har känts som att det inte är någon idé.

Kan ha att göra med alldeles för lite sömn, kombinerat med en massa stress från samma sekund jag vaknade. Jag vet det. Men hjärnan gör sitt bästa för att övertala mig att bara ge upp.

Tur att jag letade på de här fotona igår kväll, för jag vill ju faktiskt inte må som jag gjorde på de här bilderna (bortsett från bikinifotona förstås). Aldrig mer!

Dags att avslöja den bistra sanningen.   

(Förhoppningsvis blir de här fotona någon gång "efter-bilder", tillsammans med nytagna foton på min vältränade kropp... )

Bilderna togs den 18:e mars 2013.

164 centimeter hög.

72 kilo tung.

Midjemått: 87 centimeter.

Mått över magen (naveln): 102 centimeter.

BMI: 26,1.

Nej, jag vet. Jag är inte jätteöverviktig. Jag är mer lönnfet. Det finns de som verkligen lider av fetma, som måste gå ner kanske 40-50 kilo för att nå en vikt som kroppen mår bra av. Tack och lov är det inte så illa i mitt fall. Jag tycker också om min kropp på många sätt - men jag är trött på att vara trött, seg, degig och flåsig. Jag vet att min utsida speglar en insida som inte mår bra. Och jag kan ju inte påstå att jag tycker att jag har en snygg kropp som jag gärna visar upp i bikini. Jag tycker däremot att den är mysig, mjuk och härlig på andra sätt.

Mitt mål är inte att bli supersmal. Det är att MÅ BRA, känna mig FRISK, STARK och PIGG! Bli av med värk i axlar och rygg. Kunna böja mig hur som helst utan problem. Få en fräschare hy och starkare muskler. Men framför allt annat, få mer energi.

Wish me luck!