Igår var jag barnvakt åt min fina systerdotter. När hon sov passade jag på att leta igenom min fotohårddisk efter bilder på mina olika storlekar. Här är resultatet av "skattjakten"...

  Tvåbarnsmamma i Spanien 2005

Julafton 2008 - blev fyrabarnsmamma i februari samma år.

September 2010

Julafton 2011, efter att ha gått upp nästan 20 kg på tre månader.

Mars 2012 hade jag tappat några kilon, utan att göra något särskilt.

Från samma dag i mars 2012, magmåttet var då 106 centimeter.

Också från mars 2012.. Provar ett par jeans som jag köpte efter tredje barnet innan jag gått ner i vikt efter amningen. Då satt de väldigt bra........ (storlek 44)

Anledningen till att jag lägger upp de här fotona är förstås att motivera mig själv att inte lägga av med träning och bättre mat igen.

För det är inte roligt att vara överviktig, om än så "lite". Allt blir jobbigare. Självkänslan blir definitivt lägre, det är väldigt svårt att hålla den på topp samtidigt som man missköter sin kropp! Att göra det är ju en form av självhat.

Just idag har varit en riktigt trög och trött dag. Den första dagen sedan 18:e mars som jag känt för att bara strunta i det och återgå till gamla, bekväma vanor. Som det har känts som att det inte är någon idé.

Kan ha att göra med alldeles för lite sömn, kombinerat med en massa stress från samma sekund jag vaknade. Jag vet det. Men hjärnan gör sitt bästa för att övertala mig att bara ge upp.

Tur att jag letade på de här fotona igår kväll, för jag vill ju faktiskt inte må som jag gjorde på de här bilderna (bortsett från bikinifotona förstås). Aldrig mer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dag 2 - all over again :D   Kan ff inte göra armhävningarna på fötterna. Måste använda knäna. Idag var det dock strenght and force upper + ultimate abs, så det var inte lika mycket armhävningar... :-p   Igår var jag på vippen att skada handl...

It´s all in the head. Alla hindren för att få till träningen.   Det var svårt nog när jag var en hemmamamma som hade väldigt många timmar per dag att själv förfoga över. Då var det ändå trösklar att ta sig över. Det gjorde jag ju ibland, men ly...

Det har gått en vecka, och jag mår ganska bra utan mitt älskade socker. Fast nog hade jag trott att jag skulle må bättre än så här vid det här laget. Förväntningar - det bästa som finns för att skapa besvikelse och frustration...      Men att j...

Varför "plågar" jag mig själv med att förneka mig de goda sakerna i livet, de där som smakar så underbart sött? Varför "plågar" jag mig med att springa kilometer efter kilometer, trots att svetten rinner och benen värker? Varför "tvingar" jag mig...

Nära-döden-upplevelser i Helvetet. Vilken jäkla pärs! Och än är det inte helt över, men dit tänker jag i varje fall inte åka igen. Inte frivilligt.   Jag visste att jag gillar socker och har svårt att vara utan. Jag visste också att det är...