Då var det dags att kolla läget igen - den 18:e maj var ju igår. Men då var jag alldeles för utslagen efter en trevlig fredagkväll hemma hos en kompis...

18:e mars

Vikt: 71,6 kg

Mage: 102 cm

Midja: 87 cm

18:e april

Vikt: 69,0 kg

Mage: 97 cm

Midja: 81 cm

18:e maj

Vikt: 67,5 kg

Mage: 94 cm

Midja: 81 cm

Jag är nöjd. Hade trott att det långa uppehållet skulle göra resultaten sämre än vad de är.

Här är bilderna från den 18:e mars igen:

Här är foton från idag, 19:e maj.   Inte så illa trots allt. (Nej, jag kan inte photoshoppa, men Paint funkar ju det med för att blurra :D )

Nu nya tag inför 18:e juni! Får jag fortsätta vara frisk nu, så ska jag se till att det händer grejer.   

Frisk - men har fortfarande barn hemma som egentligen skulle vara på dagis. Därför är det ont om morgonpromenader och därför blir det styrketräning idag istället. Ska strax gå ut med mina två termosar för att fylla dem med sand och på så sätt öka vikten. Sedan rulla ut mattan på vardagsrumsgolvet och köra hårt... eller i alla fall så hårt som min kropp orkar efter ganska långt uppehåll från hela träningsprogrammet.

Igår spenderade jag halva dagen i skolan med min förstaklassare. Ingen träning alltså, men att leka jagabarnlekar över hela skolgården, putta gungor och gunga själv - det tror jag funkar som dagens motion :-)))

Egentligen hade jag tänkt undvika både vågen och måttbandet mellan den 18:e varje månad. Men ibland kan jag inte låta bli. Som idag. Har gått en rejäl intervallmorgoninnanfrukostpromenad, efter att ha varit nästan helt inaktiv i nästan två veckor. Befarade att det i bästa fall skulle visa samma siffror som för två veckor sedan. Men se på sjutton - jag har gått ner flera kilo sedan dess! Nu väger jag lika mycket som jag gjorde som 25-åring. 67,5 kg.

Kul! Tyckte jag. Men så mindes jag plötsligt att det var ju då jag kände mig större än vanligt. Jag brukade ju ligga på 58 - 60 kilo. Så för mig, då, var 67 kilo inte alls bekvämt på något sätt och jag kunde inte ha mina byxor, kände mig rund i ansiktet och allmänt sladdrig.

Idag är känslan tvärtom. Hurra, bara 67 kilo! Känner mig mindre sladdrig, mindre rund i ansiktet och kan börja använda flera byxor som legat länge.

   Det vimlar inte av bilder på mig från 1997-1998. Den här får duga. Ungefär samma vikt, men helt annorlunda kropp. Framför allt smalare armar, ansikte och mage - och mycket smalare höfter.  Den otroligt dåliga smaken att kombinera leopardfärgad, något synlig behå, med en blåmönstrad klänning och mörkrött nagellack, behöver vi inte lägga märke till   

Man kan ju säga att perspektivet ändrats något sedan 1997... för att inte tala om kroppen, efter fyra graviditeter och förlossningar.

För trots att jag väger lika mycket som när jag var 25, så ser min kropp långt ifrån ut som om den är 25. Formerna är annorlunda, fördelningen annorlunda. Konstigt vore det annars!

Man kan också se hur viktig maten är. Eftersom jag inte tränat, men däremot fortsatt äta så bra mat som möjligt (och däremellan både glass, flingor av vete och en hel del vetebröd, fast åtminstone med nyttiga pålägg).

De senaste veckorna har jag ätit extra mycket vitt bröd (t ex Lantbröd med havssalt eller morot). Eftersom jag velat få i mig mycket rå vitlök, har jag gjort vitlökssmör som jag brett på brödet. Det funkar ju inte riktigt med knäckebröd eller väldigt mörkt bröd... så vitt bröd, vitlökssmör av minst två stora klyftor, med tomat och olivolja över, eller ett par kycklingskinkbitar. Så jag har även ätit en stor mängd äkta smör så gott som dagligen. Eftersom jag ändå gått ner lite i vikt under tiden, så visar det väl hur bra det är med rätt fetter. Kan ju inte heller påstå att jag snålar med olivolja på mackorna.

Men nu är det dags att sätta lite mer fart på styrketräningen igen - så nu hoppas jag att jag kanske till och med går upp ett kilo! Det är känslan som räknas, inte kilon. :-)

Börjar tröttna lite på de övningar jag gör för att träna upp de djupa magmusklerna. Alltså de magmuskler som verkligen är viktiga och dessutom gör skillnad när det gäller putmage (till skillnad från de andra magmusklerna).

Googlade och hittade de här övningarna som verkar lätta och roliga att göra.

Fortfarande snuvig, och i förrgår fick jag återigen nässelutslag, som återkom igår. Det är första gången på snart ett år som jag drabbas av det, efter att ha haft det dagligen i över ett år (stressrelaterade). Jag misstänker att jag får dem för att jag ökat på den fysiska aktiviteten när jag fortfarande har en infektion kvar i kroppen.

Därför får jag väl fortsätta ta det lugnt. Studsmattan får vänta, men lite lätt styrketräning utan allt för många sets tänker jag faktiskt göra. Många (lugna) repetitioner, men bara ett set per övning. Det blir bra det. Så det så! :D

Precis när jag snörat på mig skorna och skulle ge mig iväg på en promenad - den första på över en vecka eftersom jag varit sjuk - ringde telefonen. Det var bara att snöra av skorna igen; vår bil (som vi lånat ut på morgonen) hade gått sönder och det krävde action som inte var i form av promenad. Den andra vuxna personen här hemma var tvungen att ge sig iväg så fort som möjligt.

Jag fick tänka om. Okej, det blev ingen promenad, men då tog jag trappen istället. Tio minuters step-up med mina hemgjorda termoshantlar i händerna, och efter det tog jag med mig mina två döttrar till studsmattan och hoppade en kvart. Svettigt...

Sedan äntligen frukost!

Studsmatta är en otroligt effektiv träning. Så varför inte hoppa sig i toppform om man ändå har en sådan hemma till sina barn? Det spelar ingen roll hur stor eller liten den är. Hoppa!

Jag blev sjuk lagom till Valborg. Lagom till härliga maj.

Jätteförkyld med halsont och hela kitet.

Men den här gången var jag förberedd. Den här gången hade jag räknat med att bli sjuk, förr eller senare.

Att bo med fyra barn brukar inte vara lika med att alltid vara frisk... men tidigare har jag tappat all motivation om sjukdom har inträffat under en period av träning och/eller ändrade kostvanor. Att tvingas ta det lugnt i x antal veckor har mitt allt-eller inget-tänkande tidigare inte klarat av.

Den här gången har jag en annan syn på det hela:

1) Jag har inte det minsta bråttom med att "komma i form". De här nya vanorna är för resten av livet; jag har alltså resten av livet på mig att få en friskare, starkare, piggare och sundare kropp och hjärna.

2) Alla blir sjuka. Förr eller senare. Även jag. Och jag kommer bli sjuk igen, många gånger. Så - vad kan jag göra medan jag är sjuk? Jo, jag kan fortsätta äta bra, till och med ännu lite bättre, för att hjälpa kroppen att bli frisk fortare. Jag kan vila och tanka mig själv med så mycket bra mat som möjligt, vilket kommer att gynna mig även när jag är frisk igen.

3) Men mina mål då? Tja, det är bara att skjuta fram varje sak så lång tid som jag är sjuk. Är jag sjuk en vecka, flyttar jag fram målen just så lång tid. Det är inte värre än så.

Viktigast är att inte skada kroppen genom att börja träna för tidigt. Min kropp ska jag ha hela livet och jag är rädd om den. Hellre några dagars extra vila, än diverse problem som kan hålla i sig länge och dessutom bli riktigt allvarliga. Som till exempel hjärtmuskelinflammation. Att inte träna är inte hela världen. Huvudsaken är maten; den gör mycket större skillnad än träningen och det går att använda mat till att förändra kropp och sinne även när man är sjuk!

Så den här gången har jag inte gett upp för att jag är däckad. Jag har istället tankat lite extra. Med c-vitaminer t ex. Däremot var det inte en särskilt bra idé att äta fem råa vitlöksklyftor...