Jag blev sjuk lagom till Valborg. Lagom till härliga maj.

Jätteförkyld med halsont och hela kitet.

Men den här gången var jag förberedd. Den här gången hade jag räknat med att bli sjuk, förr eller senare.

Att bo med fyra barn brukar inte vara lika med att alltid vara frisk... men tidigare har jag tappat all motivation om sjukdom har inträffat under en period av träning och/eller ändrade kostvanor. Att tvingas ta det lugnt i x antal veckor har mitt allt-eller inget-tänkande tidigare inte klarat av.

Den här gången har jag en annan syn på det hela:

1) Jag har inte det minsta bråttom med att "komma i form". De här nya vanorna är för resten av livet; jag har alltså resten av livet på mig att få en friskare, starkare, piggare och sundare kropp och hjärna.

2) Alla blir sjuka. Förr eller senare. Även jag. Och jag kommer bli sjuk igen, många gånger. Så - vad kan jag göra medan jag är sjuk? Jo, jag kan fortsätta äta bra, till och med ännu lite bättre, för att hjälpa kroppen att bli frisk fortare. Jag kan vila och tanka mig själv med så mycket bra mat som möjligt, vilket kommer att gynna mig även när jag är frisk igen.

3) Men mina mål då? Tja, det är bara att skjuta fram varje sak så lång tid som jag är sjuk. Är jag sjuk en vecka, flyttar jag fram målen just så lång tid. Det är inte värre än så.

Viktigast är att inte skada kroppen genom att börja träna för tidigt. Min kropp ska jag ha hela livet och jag är rädd om den. Hellre några dagars extra vila, än diverse problem som kan hålla i sig länge och dessutom bli riktigt allvarliga. Som till exempel hjärtmuskelinflammation. Att inte träna är inte hela världen. Huvudsaken är maten; den gör mycket större skillnad än träningen och det går att använda mat till att förändra kropp och sinne även när man är sjuk!

Så den här gången har jag inte gett upp för att jag är däckad. Jag har istället tankat lite extra. Med c-vitaminer t ex. Däremot var det inte en särskilt bra idé att äta fem råa vitlöksklyftor...