I många år har jag varit så sugen på att börja träna igen. Att återta min kropp igen och se ut som jag vill se ut. Men med tre småbarn hemma och ett lite större, blev det inget mer än en dröm.

Livet har rullat på. Jag har vant mig vid min storlek, att jag inte är smal längre, att jag är en större person i storlek XL.

Men för snart en månad sedan fick jag både nog av mig själv, insåg att jag inte kommer kunna börja träna Krav Maga i höst med den här dåliga kondisen, OCH i samma veva råkade jag springa på den här videon på youtube. Wow, liksom. Kan hon, då borde jag kunna! Jag som skyllt på att jag har fyra barn och därför inte har tid och ork - här är en fembarnsmamma som klarat en enorm viktresa. Skäms på mig...

Aldrig förut har jag lyckats hålla löften till mig själv, eller slutföra projekt som gäller mig själv. Jag har aldrig börjat träna och så fortsatt utan att sluta. Eller slutat snusa och aldrig börjat igen. Jag har aldrig börjat äta sundare utan att trilla tillbaka ganska snabbt i sockerträsket. Jag är en "quitter" - och det är en svår vana att bli av med.

Att blogga är en del av redskapen för att hålla motivationen vid liv, att göra det svårare att ge upp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dag 2 - all over again :D   Kan ff inte göra armhävningarna på fötterna. Måste använda knäna. Idag var det dock strenght and force upper + ultimate abs, så det var inte lika mycket armhävningar... :-p   Igår var jag på vippen att skada handl...

It´s all in the head. Alla hindren för att få till träningen.   Det var svårt nog när jag var en hemmamamma som hade väldigt många timmar per dag att själv förfoga över. Då var det ändå trösklar att ta sig över. Det gjorde jag ju ibland, men ly...

Det har gått en vecka, och jag mår ganska bra utan mitt älskade socker. Fast nog hade jag trott att jag skulle må bättre än så här vid det här laget. Förväntningar - det bästa som finns för att skapa besvikelse och frustration...      Men att j...

Varför "plågar" jag mig själv med att förneka mig de goda sakerna i livet, de där som smakar så underbart sött? Varför "plågar" jag mig med att springa kilometer efter kilometer, trots att svetten rinner och benen värker? Varför "tvingar" jag mig...

Nära-döden-upplevelser i Helvetet. Vilken jäkla pärs! Och än är det inte helt över, men dit tänker jag i varje fall inte åka igen. Inte frivilligt.   Jag visste att jag gillar socker och har svårt att vara utan. Jag visste också att det är...