Banta är inte bara dumt, det är farligt också.

Jag har aldrig bantat och kommer aldrig göra det.

Att äta sunt är något helt annat och kräver inte att man måste vara hungrig eller att man måste äta en massa saker som man inte tycker om.

Efter att jag fått tre barn provade jag GI i några månader. Har aldrig varit så PIGG, så full av ENERGI, som efter bara första veckan och framåt! Jag tränade inte, jag gjorde ingenting annat än åt enligt GI-metoden. Och jag blev helsåld. Jag till och med sov grymt bra, hela nätterna, jag som alltid haft sömnproblem! Det spratt i benen av energi!

Men så blev det påsk och då föll det. Mitt allt- eller inget-tänk förstörde det hela. Efter att inte ha lyckats äta bra under påsken fick jag tillbaka mitt sockerberoende, och jag kände mig misslyckad som inte "hållt mig på banan".

Nu har jag GI i bakhuvudet när jag väljer vad jag ska äta, men den här gången utan att vara strikt och förbjuda mig andra saker också.

Tycker att GI går ut på just precis det som jag behöver; nämligen att bli av med sockerberoende och att stabilisera blodsockret för att må bättre både fysiskt och psykiskt.

Ett utdrag från GI Viktkoll:

"GI står för Glykemiskt Index och går ut på att enskilda, kolhydratrika livsmedel ges ett glykemiskt index baserat på hur snabbt de bryts ner och absorberas i mag-tarmkanalen. Det är samtidigt ett mått på hur snabbt blodsockret stiger efter att du ätit ett livsmedel som innehåller någon form av kolhydrater. Kolhydraterna i ett livsmedel tas upp av kroppen olika snabbt beroende på kemisk uppbyggnad, dess form i livsmedlet och om och hur de har processats industriellt. Ett långsamt upptag av kolhydrater ger också en jämnare och mer utplanad blodsockerkurva, något som dämpar insulinpåslaget efter en måltid. Det bidrar till att hålla blodsockret på en jämn nivå mellan måltider och till hälsosammare fettomsättning och blodfettsnivåer.

Livsmedel med högt GI kan sägas vara "snabba kolhydrater" medan de med lågt GI kallas "långsamma kolhydrater". GI är alltså ett sätt att klassificera hur olika livsmedel påverkar blodsockersvaret. GI-metoden rekommenderar att man byter ut livsmedel som får blodsockret att åka berg och dalbana mot livsmedel som håller blodsockret på en jämn nivå. Studier har visat att GI-metoden är den mest effektiva och sunda metoden om man vill gå ner i vikt. GI Viktkoll rekommenderar ett ökat intag av grönsaker, frukt och bär, nötter och frön, fullkorn, fisk och skaldjur. Vi rekommenderar dessutom att man helt avstår från drycker med tillsatt socker, raffinerade flingor, vitt bröd, bakelser och godis, skräpmat, friterad potatis, glass samt sötade mjölkprodukter och går i linje med Nordiska Näringsrekommendationer (NNR) 2012."

Just nu  fokuserar jag på att äta så bra som möjligt, genom att ta en måltid i taget. Det stämmer oftast överens med GI men inte alltid. Och att hänga fast vid tanken att även om jag tillåter mig sådant som inte är jättesunt, så är det okej så länge det aldrig blir så illa som det var förut igen. Lite bättre är trots allt bättre än totaldåligt. Ett steg i taget, en dag i taget, en måltid i taget...  

Igår var jag barnvakt åt min fina systerdotter. När hon sov passade jag på att leta igenom min fotohårddisk efter bilder på mina olika storlekar. Här är resultatet av "skattjakten"...

  Tvåbarnsmamma i Spanien 2005

Julafton 2008 - blev fyrabarnsmamma i februari samma år.

September 2010

Julafton 2011, efter att ha gått upp nästan 20 kg på tre månader.

Mars 2012 hade jag tappat några kilon, utan att göra något särskilt.

Från samma dag i mars 2012, magmåttet var då 106 centimeter.

Också från mars 2012.. Provar ett par jeans som jag köpte efter tredje barnet innan jag gått ner i vikt efter amningen. Då satt de väldigt bra........ (storlek 44)

Anledningen till att jag lägger upp de här fotona är förstås att motivera mig själv att inte lägga av med träning och bättre mat igen.

För det är inte roligt att vara överviktig, om än så "lite". Allt blir jobbigare. Självkänslan blir definitivt lägre, det är väldigt svårt att hålla den på topp samtidigt som man missköter sin kropp! Att göra det är ju en form av självhat.

Just idag har varit en riktigt trög och trött dag. Den första dagen sedan 18:e mars som jag känt för att bara strunta i det och återgå till gamla, bekväma vanor. Som det har känts som att det inte är någon idé.

Kan ha att göra med alldeles för lite sömn, kombinerat med en massa stress från samma sekund jag vaknade. Jag vet det. Men hjärnan gör sitt bästa för att övertala mig att bara ge upp.

Tur att jag letade på de här fotona igår kväll, för jag vill ju faktiskt inte må som jag gjorde på de här bilderna (bortsett från bikinifotona förstås). Aldrig mer!

Shit, vad trött jag är idag. Ännu en natt med kiss i sängen. Inte jag, men femåriga dottern. Hon har gått från att vara helt torr i flera år, till att börja kissa på sig i sömnen på nätterna i perioder. Så jag har just varit och handlat blöjor - det här var tredje natten i sträck som projekt kiss inträffade. Duscha barn, ta hand om sängkläderna, bädda rent på annat ställe. Efter det har jag alltid svårt att somna om igen. Inatt var det extra svårt och jag låg vaken i flera timmar.

Även när det inte är sådana nätter, sover jag aldrig en hel natt utan att vakna ganska många gånger. Dels är jag nog lättväckt, dels sover jag med tre av barnen i samma rum och alltid ett barn bredvid mig. Barn har en förmåga att sno täcken, snurra och trängas...

Därför är jag fortfarande trött vissa dagar, trots att jag i övrigt fått otroligt mycket mer energi sedan tre veckor tillbaka.

Och därför blir jag ofta frestad att skjuta upp träning till nästa dag...

Det är en fälla jag har trillat i många gånger tidigare. Jag är väldigt bra på att övertala mig själv att strunta i saker som är jobbiga. Det ska inte mycket till för att jag skjuter upp något.

Det vet jag om, och det var en av de saker jag funderade ordentligt på innan jag startade det här projektet. Hur gör jag när orken verkligen tryter och lusten är totalt borta? Eller när tiden inte finns?

Så såg jag ett citat: "Håll käften, sluta grina - och gå till gymet".

Hahahaha! Klockrent.

Det är sagt av någon Gladiator, men skit samma. Det är ju sant. Det är fan bara att hålla käften och göra det. "Just Do It" i bästa Nike-style. Jag bestämde mig för att inte lyssna på mig själv hädanefter. I alla fall inte när jag blir gnällig. "Säg det till någon som bryr sig", tänker jag, biter ihop och bara gör det, utan att tänka alltför mycket mer innan jag är i gång. Det är inte så lätt att slå dövörat till för en INRE röst, men det gäller helt enkelt att komma igång så fort som möjligt när det känns så där motigt. Stänga ner tankarna och bara göra.

Är jag riktigt trött så struntar jag i att göra alla övningar, och plockar ut en eller två från varje muskelgrupp. Det är i alla fall bra mycket bättre än inga, och tjugo minuters långsammare promenad är bättre än ingen promenad alls.

Over and out.

...kan bli ganska komiskt.

När jag behöver träna trots att det finns barn hemma, händer det ofta att de tycker att det ser roligt ut och vill vara med. På sina egna sätt. Eller försöker göra som jag, vilket blir rätt kul!

Flera gånger har jag trängts med femåriga dottern som envist skulle använda trappen som step-up med mig, och den är inte jättebred. Men hon kämpade på bra, trots trängseln 

Annat som kan hända, är att tolvåriga sonen går förbi just när jag gör någon snygg övning i stil med "kissande hunden", stannar till, himlar med ögonen och skakar på huvudet... eller att sjuåriga dottern och någon kompis till henne skrattar åt mina försök till att bli vältränad. Man får inte vara för känslig när man tränar med barn i närheten!   

Vi slåss om att använda den där stora "studsbollen" och de kommer på helt egna övningar med den. Eller dansar med den. Eller börja sparka fotboll (sexåriga sonen) med den just när jag tänkte ha den till situps.

Ja, det är ofta en utmaning att få ihop träning med att ha massor av barn hemma. Men det går!

Idag har det varit extra svårt att hålla mitt kroppsprojekt hemligt. Jag är ju så stolt över mina framsteg!

Men det går. Trots allt fungerar det bättre för mig om inte hela världen vet om att jag försöker transformera mig till en sundare, piggare och snyggare människa.

Varför vet jag inte. De flesta motivationsråd börjar ju med "berätta för din omgivning". För mig har det aldrig fungerat. Oavsett vad det har gällt.

För mig fungerar det bättre att ingen vet, eller åtminstone så få som möjligt. 

Däremot ser jag till att strängt hålla på rapporterna till mig själv. Att noggrant dokumentera varje litet steg och framsteg. Jag låtsas som om att jag är min egen PT, kan man säga. Att skriva ner och hålla koll på framsteg hjälper verkligen till på vägen mot målen. Det gör det tydligare, mycket tydligare. Det peppar, som bara den!

För mig fungerar det bra att helt enkelt skriva en dagbok i ett vanligt word-dokument. Mitt worddokument är min PT!

Jag rapporterar vad och hur jag tränat och vad jag ätit. Inte alltid i detalj, ibland blir det bara "idag har jag ätit helt okej". Dessutom kryssar jag i en vanlig ICA-kalender, för varje dag jag tränat. Det blir väldigt synligt då. Ett tomt hål i almanackan blir störande.

Sist men inte minst försöker jag komma ihåg att berömma mig själv, och att påminna mig själv om alla trötta dagar, med en energidryck vid datorn på morgonen och tyngd i kroppen resten av dagen. Om hur deppigt allt känts, hur segt, och hur jag har tyckt det är att se mig själv naken i spegeln.

Ikväll firar jag med ett glas rödvin! En månad med helt andra vanor. Det är banne mig bra gjort!

ORAC är namnet på ett väldigt intressant värde; nämligen hur mycket antioxidanter per 100 gram det är i mat.

Att äta mat med högt ORAC-värde är superbra både för hälsan och förbränningen.

Jag försöker äta vitlök varje dag. Vitlökens ORAC-värde är superhögt; 5300! Antingen äter jag örtmarinerade vitlöksklyftor till mat eller smörgås, eller så pressar jag vitlöksklyftor i äkta smör och brer på rostat bröd. Med färsk tomat på blir det riktigt gott.

Vitlök är ju också jättebra att stoppa i sig för att den bekämpar virus och bakterier. Och ökar förbränningen. Mer vitlök åt folket!

Broccoli är också riktigt gott. En av få grönsaker jag alltid har tyckt om. Värdet ligger på 4200, även för fryst broccoli. Den här härliga grönsaken verkar även skydda mot bröstcancer. Broccoli kan man ju ha till det mesta!

Kronärtskockor - mums! Att värdet är 9400 gör inte saken sämre. Dessutom innehåller de fibern inulin som är jättebra för magfloran. Favorit till tapas eller till smörgås. Finns goda på burk.

Vanlig spenat innehåller ämnen som skyddar mot både många cancerformer och mot benskörhet. Värdet ligger på 1700, för babyspenat är det något högre.

Andra ätbara saker med högt ORAC-värde:

Torkad oregano: 200 000!!!

Timjan: 27400.

Koriander: 5100.

Rädisor: 1700.

Gräslök: 2000.

Sparris: 2200.

Just nu sitter jag här med en härlig andedräkt efter att ha ätit rostat bröd med vitlökssmör, äggröra och tomat till frukost efter träningen. Med den här andedräkten är jag ett dödligt vapen!
  

Mer information om ORAC för den som vill läsa.

När jag släppte mitt inre tvång att bara träna på bestämda tider och alla övningar på en gång, blev det väldigt mycket lättare att få träningen gjord varje dag.

Jag varvar konditionsträning och styrketräning. Hemma. Att ta mig till ett gym skulle ta för mycket tid. Som jag inte har. Att träna hemma är perfekt; jag kan göra det när som helst, spontant. Det tar inte tid att ta sig till och från en lokal och jag behöver inte tänka på vad jag har på mig eller eventuella öppettider. Jag behöver inte bestämma i förväg när jag ska träna. Jag kan ta tillfällena i akt.

Varannan dag kör jag styrketräning. Med egen kroppsvikt plus några hemmagjorda hantlar av termosar. Just nu är det vatten i dem, så att de väger cirka 800 gram. Om några veckor ska jag byta ut vattnet mot grus eller sand. Det kommer att göra dem tyngre, men hur mycket vet jag inte än. Om jag i framtiden behöver tyngre vikter än jag själv kan tillverka, får jag väl investera i några riktiga. Men man kommer långt på saker som finns hemma!

Jag använder även barnens hoppboll. En sådan där man sitter på, som har ett litet handtag. Som man kan studsa fram på. Fungerar lika bra som en dyr, riktig träningsboll! Och så lånar jag deras vanliga bollar; en fotboll eller en vanlig hård boll (med Monster High-dockor på). Dem använder jag istället för en riktig medicinboll i vissa övningar. Andra övningar kräver en ihopvikt badhandduk. Utöver det har jag en träningsmatta, köksstolar och två trappor i huset. Stolarna använder jag till dips och trapporna till step-upträning.

Voilá!

  Mina fabulösa träningsredskap!

Med dessa tillbehör kör jag igenom alla muskler i kroppen. Magen, rumpan, benen, armarna, midjan, och så till sist stretchar jag igenom alla musklerna.

Första gången jag tränade, bedömde jag hur mycket jag orkar av varje övning. Så skrev jag upp det på ett papper som jag tränar efter. Till exempel: Dips: 5 stycken. En paus på 30 sekunder. Och så fem stycken till. Så såg det ut första veckorna. Nu är jag inne på "träningspapper nummer två". Dips: 8 stycken x 2. Har ökat på varje övning från de första veckorna. Det kommer jag att göra efter varje tvåveckors-period.

Ibland hinner jag inte träna igenom hela kroppen vid samma tillfälle. Så kan det vara med fyra barn i huset.

Men nu struntar jag inte i träningen för den skull. En dag till exempel, tog det åtta timmar att få alla övningar gjorda. Jag gjorde ett par övningar, sedan kom det annat emellan. Senare gjorde jag några övningar till innan det var dags för något annat. Och så vidare, tills hela dagen gått men också alla övningar var gjorda. Det går det med!

En annan dag delade jag upp programmet i två delar, körde ena halvan på förmiddagen och den andra på eftermiddagen.

Huvudsaken är att det blir gjort. Inte när! Dessutom; ju mer "efter träningstid", desto bättre. Kroppen förbränner extra bra timmarna efter träning. Så ju fler pass per dag, desto bättre!

Konditionsträningen: Från början körde jag den hemma, inomhus. Jag satte på bra musik och dansade loss, och såg förmodligen helt galen ut. Det är också en fördel med att hålla sig hemma; ingen ser en!

Det varierade jag med att gå i trapporna, ett eller två trappsteg i intervaller.

Efter min första träningsvecka började jag med promenader. Så fort det finns en möjlighet att promenera innan frukost så gör jag det. För att kunna göra det krävs att barnen är i skolan och på dagis. Det är de tre dagar i veckan (yngsta barnet har 15-timmarsdagis). Då tankar jag upp med ett par stora glas vatten och minst en kopp starkt snabbkaffe - det ökar förbränningen. Sedan går jag. I intervaller. En minut vanlig takt, en minut så raskt jag kan. Förra veckan bytte jag ut rask takt mot att jogga en minut, och gå lugnt i två minuter. Men efter några gånger började mitt ena knä krångla... så nu är jag tillbaka ett tag på den första varianten. Huvudsaken är inte att springa, eftersom promenader är lika effektiva. Det som är huvudsaken är ju att inte gå i samma takt hela tiden. Det mest effektiva sättet att träna på är att köra intervaller i olika takt.

Så ser träningen ut just nu. Det funkar bra hittills!